På egen hand

Det har varit bestämt sen en tid tillbaka att den här helgen ska kära maken jaga. Det betyder att jag ska sysselsätta mig på egen hand. Egentligen är det väl inte så svårt, vi sitter ju inte ihop. Men vi gillar att vara tillsammans.
Lördagsmorgon med strålande sol, tvåsiffrigt på termometern redan tidigt. Det skulle ha varit lätt att bara sätta sig i solstolen och lapa augustisol. Men så skulle det inte bli. Efter mycket tänkande och resonerande med mig själv valde jag att sätta mig i bilen och åka till Svarta Bergen. En kusin skrev om detta gamla stenbrott och det museum som det blivit. Efter att ha läst på lite mer var jag nyfiken.
Med GPS och luftkonditionering var det en behaglig åktur.
När jag körde genom Urshult (en av de vackraste orter jag vet) passade min bil på att ha jubileum. Nu har den gått 40000 mil. Inte illa!

När jag var framme och klev ut bilen i Hägghults stenbrott fläktade det ljummet. Det jag såg från parkeringen var lovande. (Så pass att jag glömde byta till gåvänliga skor)

Nu tänker jag inte göra en guidande beskrivning. Det finns mycket att läsa på http://www.svartabergen.nu/  

Jag strosade runt på området med en broschyr i handen i nästan tre timmar. Det fanns gott om platser att sätta sig ner på och bara titta och njuta. Både av de gamla byggnaderna och vyerna.

Inte förrän jag var på väg tillbaka kom jag på hur jag skulle ha nått toppen utan att behöva gå i trapporna. Jag har lite svårt med svindelkänslor när jag kan se genom trappstegen och lika eländigt är det att titta ner eller upp vid sidan om. Upp kom jag i alla fall.

Det fanns många konstverk att se på. Fundera och fantisera och sedan läsa skylten.

Om jag nu måste välja något som var bäst (jättesvårt) men det får bli den här stenen som fanns högst upp och längst bort helt utan skylt. På bänken strax framför den blev jag sittande LÄNGE.

På en sten i början av vandringen stod denna väl nötta sko med järnskodd tåhätta. Vem kan låta bli att undra; vem? och nästan fantisera ihop en hel roman ocm personens vedermödor i stenbrottet när det begav sig.
Tänk, tack vare hans och många andras slit har jag fått en så njutbar upplevelse.

Full av intryck och inte det minsta ont i fötterna trots promenad i "tofflor" åkte jag därifrån. Nu gick resan till Ekenäs Camping i Ronneby. Dagen avslutades hos svägerska med trevlig samvaro och god mat.

Och nu är det söndag. I strålande sol har jag suttit ute och gjort färdig en tröja till mig. Nu är jag allt lite less på att vara på egen hand.
Ska kanske ta och klä upp mig i nya stassen och vänta på kära maken.