Blixtvisit

Så kom den då. Från en dag till nästa var allt förändrat. Solen har visserligen lyst allt som oftast både i maj och juni. Men har den varit synlig, så har den oftast haft sällskap av vindar från alla möjliga håll. Ibland lyckades jag hitta lite lä för att kunna sitta bakåtlutad och lapa av solen i hopp om att försköna min rynkiga nuna.
Utan den riktiga sommarvärmen har det varit skönt att krypa runt i rabatterna och rensa ogräs. För att inte tala om hur lyckosamt och lyxigt det har känts att i små doser och långsam takt få följa naturens skiftningar.
Jag kan väl inte påstå att det var oväntat när värmeböljan kom. Den var nogsamt annonserad av SMHI. Likväl kändes det överraskande att öppna dörren en morgon och värmen strömmade mot mig.



Det var inte bara värmen som slog emot mig. Det sprakade av färger och former i mina rensade rabatter och krukor.

Allra gladast blev jag över att sol och värme fick alla mina pioner att öppna sina knoppar på nästan samma gång. Det är en fröjd att gå utmed rabatten och uppleva färg, doft och blommornas skönhet.

Med värmeböljan fick jag besök. Ett par dagar med två häftigt aktiva och kreativa grabbar. Det gällde att tagga upp för att ha en chans att hänga med i alla berättelser och händelser. Tack vare grabbarna kom jag i alla fall till sjön och fick bada. 

Trots värmen åkte vi också till Astrid Lindgrens Värld.

Jag var där med mina elever på skolresa 1981. Det har hänt mycket där sen den gången. Mest imponerade "sagofigurerna" på mig som inte bara gav föreställningar i sina miljöer utan också bjöd på sig själva när de strosade runt i parken.
Med så mycket värme och intryck är det inte konstigt om man blir trött och sover sött till sent nästa morgon.

Nåväl, både barnens och värmens besök blev väl så kallade blixtvisiter (kort och intensivt). Efter ett par dagar åkte grabbarna med sina föräldrar. Värmen höll i sig någon dag till.



Sen kom vinden tillbaka.
Rejäla vindar tog värmen med sig och skvätte ner lite regn.









Annars är det väl som vanligt. Jasminen blommar och lovar att växa sig tätare till nästa år.

Pionrabatten har börjat kräva min uppmärksamhet på ett helt annat sätt. Det räcker inte med renshinken för att samla upp kronblad. Det är skottkärra som gäller. Men komposten blir vacker i stället.





Det börjar också vara dags att ta tillvara det som vuxit i kryddlandet. Rädisor och gräslök att lägga på knäckebrödet som serveras till rabarberkrämen. Mynta och salvia med olika smaker ska hängas till tork för att finnas till hands när vintern kommer. Citronmelissen gjorde jag dryck av. Det blev gott.


Fjärilar är vanliga blad blommorna nu. Visst är de fantastiska. Där flyger de runt och sköter sitt, är aldrig till besvär, de är bara vackra och till glädje för betraktaren.





Precis som fjärilar är mina minnen. Vare sig solen skiner, vinden viner eller regnet strilar fladdrar plötsligt ett minne förbi och sprider glädje i både kropp och själ.