lördag 21 februari 2015

Nya vyer



Nu har jag varit ute på äventyr. Ja äventyr och äventyr, men en resa i alla fall. En present på födelsedagen var att få en heldag på Syfestivalen i Älvsjö. Dottern fixade en resa till ett otroligt lågt pris. Kära maken skjutsade mig till påstigningsorten utmed stambanan. Efter byte i Linköping var det ett s.k. lokaltåg som tog mig till Västerås. Lite sysslolös på tåget var jag väl, för sticka, läsa och lösa korsord kan man inte hålla på med hur länge som helst i ett kör. Roade mig med en selfie.


Det blev verkligen en heldag i mässhallen med min syster. Lite uppehåll för fika och lunch var det förstås, men de intogs på ort och ställe, och ingen tid förspilldes.
Mycket att titta på och mycket att ta i. Nu är det ju så att både min syster och jag har som intresse att sticka. Då kan ju alla förstå att det blev mycket garn och stickmodeller som vi botaniserade bland.
Tro nu för all del inte att vi snabbade oss förbi skinnvästar, symaskiner, trikåtyger, lapptäcken, glasögonputs och sybehör. Ånej. Överallt var vi. Till och med bland pärlor och klistermärken kollade vi in.
Häftigast får jag nog ändå säga att det var i en monter med underkläder. En kvinna som sydde dessa plagg själv och dessutom anordnade kurser i konsten att få till det. Jag har adressen på mitt arbetsbord tills vidare.


På mässan fanns åtskilliga prova-på-aktiviteter. I år testade vi på att spinna med slända. Inte helt enkelt får jag tillstå. Tyvärr kommer det inte att bli min framtida favoritsysselsättning heller. Men jag har prövat!
Kolla bilden här nedan. Kosvansen som ligger längst fram är min första handspunna tråd!

Det lila som ligger under ullen är ett ljuvligt garn i bomull, lin och bambu som så småningom ska bli en jumper till mig.
Efter ytterligare ett par trevliga dagar med utflykter och samvaro med syster, och hennes sons familj var det dags att åka hem igen. Men först kunde jag inte låta bli att införskaffa den här tröjan som min syster stickat.


Väl hemma kan jag konstatera att vintern är på väg bort. Det tycker jag om. Jag ser fram mot solen och värmen. Tänk så mycket det kommer att finnas att fotografera!


Så kom beskedet att mina nya glasögon var klara för avhämtning.
Efter fem år av suddigt dubbelseende är nu alla trafikskyltar skarpa på håll. Böcker lättlästa. Handarbeten roliga när mönster syns. Och bäst av allt; småfåglarna vid fågelbordet är inte anonyma längre.








Och kolla här!! Kära maken har gjort ännu en hylla till mig att samla skedar i.















Ur mina gömmor har jag plockat fram ett par gamla mjölsiktar. Nog ska de kunna bli något.









Det gäller ofta att dra ut på njutningar och få dem att räcka länge. Det här är blommor ut några av födelsedagsbuketterna som får mig att glädjas lite till.









1 kommentar:

  1. Så glad att jag är att du kan se ordentligt igen även om anledningen till att du inte gjort det gör mig frustrerad.

    SvaraRadera