Skåpmat

Gammal skåpmat, sparade rester eller ingenting nytt. Det kan jämföras med känslan som kryper på när dagarna går och den ena tycks lik den andra.
Nu har kära maken jobbat med trappan till övervåningen och hallen där uppe i ett par veckor. (Det blev ju stopp då vi väntade på försäkringsbolaget) Medan sådana här jobb pågår i vårt hus gör jag ju också ett och annat, mest plockar och städar. Och naturligtvis ser till att det finns god och näringsriktig mat på bordet med jämna mellanrum.
Därför handlar min lilla krönika mest som skåpmat - sparade rester och ingenting nytt.

I mitt skafferi finns en massa mjöl som bara står. Bakning som vardagsinslag kom av sig då det stod klart att kära maken är glutenintolerant.
Men jag kan ju äta bröd enligt gamla recept. Det här ska jäsa över natten och gräddas i järngryta. Luftigt och med seg skorpa. Hade nästan glömt hur gott det var. Ska nog testa att baka det med glutenfritt mjöl också.





En kväll i veckan kom vi plötsligt på, kära maken och jag, att det var årsdagen av vår förlovning som skedde för MÅNGA år sedan. Det blev till att kolla vad som fanns i skåpen och göra något av det.
Vad som hände med delar av verket är en väl förborgad hemlighet oss makar emellan.








Det här är gammalt fogskum som kära maken fått offra och forma till en krans.

Det blev en bra stomme som jag vevade tygremsor runt.
Därefter tömde jag mina skåp på ett och annat. Honung och jordnötssmör var kletigt nog att smeta in kransen med och sedan på med allsköns frö, gryn och och flingor som ändå inte kan användas.

Det tog bara några minuter för de små fåglarna att komma på vad det var. Av trafiken runt och på kransen kan jag förstå att det var god skåpmat de fick.

På min planeringskalender har jag haft uppgift att plocka ris och göra dörrkrans. Det blev enris och olvon.

I helgen som var flyttade ett tomtepar in hos oss, med småbarn och katt. De passar utmärkt i soffhörnet. Jag har sett min svägerska sticka tomtar under ett antal år. Ofta har hon skänkt dem till vänner eller lotterier. De här är lite större än de jag tidigare sett. Men oj vad jag gillar dem. Här sitter de nu och ger stämning för alla julsysslor som skla göras.

För ute finns ju inte mycket som påminner om att det bara är några veckor kvar.De enda snöflingor som finns är av typen sommarblommor (kan det också kallas skåpmat?)

Det är många som har pratat hur solfattigt och vått det har varit hittills i november. Men "minns i november den ljuva september".

När jag var ute och plockade riset häromdagen tog jag den här bilden och tänkte att till och med naturen minns september med nostalgiska tårar.