Så kan det också se ut

Idag hade jag inga större förväntningar på dagen. Kände mig både trött och sliten i går kväll så jag hade tänkt att bara häcka.
Men när jag gjort det vidriga bankarbetet fick jag två telefonsamtal som vart för sig innehöll hopp och jäklar anamma.
När kära maken och jag fikat ute i solen och snålblåsten ringde en dam från pensionsmyndigheten. Jag har klagat på att de inte drar den skatt de ska (hela uttaxeringen kommunal landsting och begravningsavg.) Nu undrade hon om jag vill ha extra skatteavdrag. Nej sa jag, jag vill bara att ni drar den skatt ni ska. Är det inte meningen att jag ska betala landstingsskatt så ska den naturligtvis inte dras. Hon sa gång på gång att de drar enligt tabell. efter en massa tjafs sa jag dra full skatt.
Sen kom en bekräftelse på vad de kommer att dra framöver. Jag svarade tillbaka att jag mår riktigt bra nu då jag vet att jag får betala den skatt jag ska.

Därefter behövde jag luft. Gick och kollade kära maken som gräver bort gräsmattan från grusgången. Då fick jag se något helt underbart, eller hur?