Skottskadad

 Lite osäker är jag på om det är ok att sätta den rubrik jag gjort. Spekulativ i högsta grad. Men jag är inspirerad av våra dagliga medier. Rubrikerna är verkligen braskande,

Nåväl, i mitt fall handlar det om ryggskott. Alltså, min kropp var inte beredd på den belastning(vridning eller böjning) jag utsatte den för. Hur många gånger har jag inte böjt mig över en låda för att kolla innehållet, men just den här gången sa det pang. Antagligen var det bara rent mentalt jag hörde smällen. Men ont gjorde det på en gång.
Det här har hänt mig många gånger förut så jag vet vad som gäller.
Jag blir inte knäckt. På bilden nedan ligger det träd som stått vid vägkanten alla år vi bott här i byn men häromdagen föll det.

Det blev till att linka iväg till medicinlådan och leta fram en värktablett. Försiktigt sätta mig ned och ynka mig själv.
Gjorde som jag gjort alla andra gånger jag drabbats. Kollar på nätet. Kan garantera att inga nya rön finns att läsa. Men som lilla fågeln letar något matnyttigt så försökte jag också.

En sammanfattning av det fluffiga innehållet; enligt mitt sett att se gäller det i stort sett alla åkommor. Motionera, glöm inte fotriktiga skor, ät en varierad kost med mycket fibrer, undvik tobak och alkohol. (Jaja, likväl drabbas jag)

Som det så riktigt står i alla upplysningar om ryggskott så läker det ut sig självt på några veckor. Under tiden kan det vara ganska besvärligt, begränsningarna blir många och besvären jobbiga.
Även om värk och rörelsesvårigheterna inte går över så är det ändå fantastiskt hur mycket lättare de känns att uthärda med glada tillrop och önskningar om god bättring. Tack, tusen tack!!

Inte vore jag Jenny om jag inte försökte se positivt på tillvaron i alla fall. Tänker och längtar inte efter vad jag inte kan utan fokuserar på vad jag kan och vill. Och det är allt bra mycket. Trädgården är full av vackra trivsamma platser att sitta ned på, se sig omkring och glädjas åt.

Gå, stå och sitta går utmärkt. Niga för att nå eller komma åt går också bra.
På tal om niga kom jag att tänka på en av mina gamla medarbetare som jag ofta samtalade med. Vid ett tillfälle berättade hon om hur illa hon tyckte om seden att niga. Hon hävdade andra sätt att tacka. När hennes dotter vid en skolavslutning fick ett stipendium satt hon där stolt och glad och förväntade sig att få se resultat av sitt förkunnande. Slutrepliken på hennes berättelse; "Vad tror du ungen gjorde -hon neg!!) 

Själv fortsätter jag niga, ta stöd där det finns att få, sitta skönt på olika platser, se mig omkring och vara tacksam för att det finns så mycket att glädjas åt. 
I går var vi vid en liten skogspöl och fikade. Åker nog dit i kväll igen och då ska jag försöka mig på ett dopp och en liten simtur.