Sur och grinig

 När man inte får som man vill....

Somliga dagar har allt man kan önska sig. Som igår. Solen sken, lagom många minusgrader, mjuk fin och alldeles vit snö. Det gnistrade var gång en vindpust skakade loss lite snö från en gren så den yrde runt en stund. Inte plogat överallt. MEN VACKERT!!

Kollade väderprognosen och förväntade mig att kunna göra om samma fina upplevelse igen på en längre runda i dag.

Det började bra i morse, först kunde kära maken och jag stå och titta på två älgar som stod mitt i byn vid vår återvinningsstation. En stund senare dansade en rödhake och kastade en flirtig blick till mig.

Nu var det bara att vänta på att ta på kängorna för att gå. Solen skulle enligt prognosen bryta fram vid ettiden. Hjälpte inte hur många gånger jag tittade upp, Grått, grått...
Ny koll på SMHI och då löfte om sol fram mot tretiden.

...då får man vilja det man får...

 

Men nu hade jag ställt in mig på solskenspromenad. Det kändes surt. Det är liksom stor skillnad. Men sol blir det färg annars är det bara svart/vitt. Sur och grinig är jag när ytterkläderna tas på. Kameran lämnar jag hemma. Har ingen lust att ta svart/vita kort i dag.

 

Så går jag där någon kilometer och surar, ser mig nästan inte om. Fast jo, det rör sig. En bit framför mig kliver en älg i sakta mak över vägen. Och ingen kamera!!! 
Mobilen förstås, men den ligger i jeansfickan under termobyxorna. Så kan det gå när man tjurar!

Tänk om det händer igen, att jag missar ett tillfälle. Det blev till att trixa med handskar, blixtlås och resårer, men mobilen fick jag fram. 

Sen dröjde det inte länge förrän det glimmade mellan trädstammarna. Solen orkade inte upp över trädtopparna men det kändes bra ändå.

På lite bättre humör traskade jag på i de gamla uppkörda hjulspåren. 
Någon mer älg visade sig inte. Fast tre stycke på en och samma dag (utan bildbevis) är ändå något att minnas och prata om.

Antar att jag inte är ensam om att bli på bättre humör ju längre jag vistas i naturen. En fågel som kvittrar, några spår i snön eller en rotvälta med lustig form, de ger energi.

Så småningom känns allt så bra igen trots att solen inte får naturen att stråla.
Jag smyger upp mobilen knäpper av en selfie och tänker; ja du Jenny, det är mycket trevligare att promenera med dig när du är på gott humör.