Vart barkar det hän?

Så var den julen över! Ett par juldagar går så fort. Det hjälper inte hur mycket man försökt att förbereda för att det ska vara länge. Så fort julgröten serverats och skinkan provsmakats dan före är det som att göra ett magplask in i den trevliga familjesamvaron, allt det goda, värmen och skratten.
Sen kvicknar man till på tredje dag jul och får försöka kravla sig upp ur den egna ombonade pölen.
Som vanligt drog helgen förbi som en stormvind.






På tal om pölar, ankdammar och andra vattensamlingar; det är gott om den i skogarna där jag promenerar. Inte behöver de vara stora heller för att spegla och reflektera stort och smått både nära och från längre bort. Lite helgfirande till, men sen är det nog dags att se sig om och bry sig om vad som händer runt omkring.










Undrar just om den här bilden kan symbolisera det nya år jag står inför. Där finns en tydlig, om än övervuxen, väg in i något. Fallna träd både framför och efter vägbommen. Nog får jag lust att kolla vad som döljs bakom alla de hindren. Det gäller väl bara att ta itu med dem.





Bara en liten bit från den svårtillgängliga infarten hänger den här. Jag ser ett tydligt J (för Jenny). Det måste vara en skyltning för välkommen till mig. Med tillförsikt ska jag ta mig an det nya året med hinder och glädjeämnen allteftersom de dyker upp.













Ibland dyker frågan "Vart barkar det hän?" upp. Det passar nog att ställa den frågan inför ett nytt år med så många oroshärdar i världen. Den här barkbiten som svängde i vinden är väl en bra illustration till frågan. För min del ser jag dessutom ett mänskligt drag som ger mig tro att det nog ska "reda sig" som bror min sa.


Till slut innan jag stänger och låser för det här året har jag en sak kvar att skriva ner.

Det är inte dumt att fundera på något som varit viktigt eller haft stor betydelse under året. Det är nog många saker det. Efter lite eftertanke väljer jag en mening jag läste någonstans för en tid sedan:

Det blir bra till slut. Blir det inte det så är det inte slut.

Även om mycket är bra lär det finnas mycket kvar som ska bli bra. Jag tänker fortsätta göra så gott jag kan och gläder mig åt att det finns så många fler som gör på samma sätt.
Med den tanken svängde jag ut på den lite större vägen på min promenad och visst var det någon som blinkade åt mig i största samförstånd.