En dag extra

Det har hänt förr. Det blir inte som man planerar eller tror.
Nu är det ju så att med ett förflutet som lärare och andra uppdrag i skolans värd bär man med sig några saker som inte går att rucka på.

Man ska planera och vara förberedd.

Sen är det inte så noga att man gör som planerat. Elever kan ju ställa den bästa planering på huvudet. Då är det improvisation som gäller.

 Kära maken och jag har hjälpt en bekant att flytta. Ibland kan sådana saker ta tid. Men jag hade ju min julplanering klar och höll ett öga på den. Ingen fara. Vissa dagar fick de planerade sysslor stå över och andra dagar har jag klarat av mer.

 Det är en ljuvlig känsla att plocka och fixa för jul. Visserligen är alla tidningar fulla av allt som ska göras och av hur illa lätt det är att råka ut för stress och annat elände den här tiden.
Det är med full respekt för alla som på ett eller annat vis inte kan känna frid och tillfredsställelse den här årstiden som jag ändå måste medge att jag stortrivs med att kolla in vad andra gör i mat, bak och pyssel-väg till jul. Vilken kreativitet som flödar i vårt land. Synd bara att det inte kan få bli därvid, att det är det man kan, vill orkar och ids som får sprida julglädjen hos var och en. Inte behöver man jämföra sig med någon.

Så går dagarna med denna goa känsla (inte på långa vägar så överdriven som hos Ernst-ni-vet-vem).
Jag hade i alla fall börjat prata om de sista sakerna att göra och om den grötkväll vi har kära maken och jag. Det verkade nära så att säga.
I onsdags skulle jag hämta ett paket i Emmaboda. Paketutlämningen är förlagd till spelbutiken. Utanför stod en stor skylt med öppettider i julhelgen. Vi kollade in den och fnissade. Det stod ju fel!!
Skulle de inte fira jul på rätt dagar.....
Medan jag var inne och hämtade mitt paket kollade kära maken kalendern. ASCH!! Det var jag som var fel ute. Hade vi inte sett skylten kanske vi börjat julen redan på tisdag kväll med gröt och sen suttit hela onsdagen och väntat på våra barn som ska komma på julafton.

 Visst skrattade han åt mig, figuren i stubben, när jag gick förbi.

Trots allt väljer jag att skratta också. Jag har fått en dag extra. Den fanns inte med i planeringen från början. Även förra året blev jag klar med allt ett par dagar snabbare än tänkt. Så nu instiftar jag något nytt: En extra dag att roa mig på.

Därefter sätter jag mig i fåtöljen och tittar på favorittomten och väntar på det bästa med julen: BARNEN