Pensionär

...och det har jag ju varit i några år nu. Det är ju inget jag går och tänker på dagligen precis. Men i dag har jag haft det i tankarna under hela promenaden.
Underbart promenadväder förresten. Solsken, vindstilla och runt nollan. Redan utanför dörren kunde jag notera att det är lite speciellt i år. Runt hörnet växer min ros. Trots ett par frostnätter fortsätter den att blomma. Visserligen lite svart i kanten men knopparna är fina.


Det finns två saker jag, som gammal lärare, har svårt att vara utan och det är "Lucia" och "Den blomstertid nu kommer". Lika glad blir jag varje år i december när de två breven från Vetlanda dyker upp. Ett är från min gamla arbetsplats dit jag bjuds in att vara med och fira Lucia tillsammans med skolans elever, personal och gamla "föredettingar" och därefter fika.
Det andra brevet är från förvaltningen med en inbjudan till lunch för oss pensionerade skolledare.
På  morgonen innan jag åkte sa jag till kära maken att nu åker jag iväg ochg ser efter hur gamla de andra blivit sen sist.
Årets luciatåg var, precis som förr om åren, vackert och väsjungande. Kan inte hjälpas att lite i smyg torkar jag mig i ögonvrån.
Sen kommer stunden då det blir kaffe och prat; jag ser förändringar som gjorts sen sist jag var där och så får jag veta mer om det som är på gång. Somligt förvånar, somligt är som vanligt, somligt förfärar, somligt är förväntat, somligt är fantastiskt och jag får lov att tillstå att jag är glad att jag är pensionär.

Lunchen var utsökt. Tillagad och severad av gymnasiets restaurangutbildning. Mina gamla kollegor som jag arbetade tillsammans med är fortfarande pigga, glada och lika nyfikna nu som då på vad som händer och sker. Men jag tror att vi alla är ganska nöjda med att vara just pensionärer.

Hela naturen är full av konstverk. En del kan man gå förbi många gånger innan man ser dem. Som det här.
Det fångade ögat just då jag tänkte på att även om tiden går och det kommer nya personer som tar vid så är många frågor och dilemman ständiga. Sjäv har jag nu suttit och tittat på den här bilden en lång stund. Bilden kommer nog att dyka upp igen med någon mer eller mindte klok tanke.

Annars var det mycket vatten på dagens promenad.Tänk själv på alla talesätt om vatten. I mitt sinne "forsar de fram i en strid ström".
Utmed vägen på ett ställe finns denna inbjudande gest.

Vattnet springer fram ur en källa och håller mellan 5 och 8 grader året om. Det gör att det finns gröna växter här hela tiden.

På ett annat ställe rinner det på med bra fart.

Utmed vägen såg jag något vitt in mellan träden. Först trodde jag, att det trots allt hade blivit lite snö kvar efter de blaskiga flingor som föll igår. Men kanske var det lite väl stor driva. När jag kom närmre såg jag att det var skum på bäcken som stoppades upp av en granruska. Tänk vad lite det behövs ibland för att stoppa upp något som är på gång.

Den här tiden, när det fryser på lite på nätterna och inte hinner smälta i skuggan på dagen finns det massor med små pölar med vacker is.

Hur många av oss har inte trampat på för att få höra krasandet? Det händer fortfarande att jag roas av det. Men idag tittade jag bara.

Runt om de skogsvägar jag har att välja på ligger det mängder med granris. Gallring för att det inte ska hänga ut för långt kan jag tro. Men det har fört med sig att det varit lätt att få ris till dekorationer i år.

Ta grenar från träden får man ju inte men plocka från marken är väl ok.

Ja, jag har släpat hem några grenar. Jag har klätt in trappan. Garagedörren har fått dekorationer. Och ja, vi kan fortfarande ta oss en snabb mugg kaffe i solen utanför dörren.

På grindstolparna har jag granris och kulor.

Just det; 

jag är pensionär. Nu ska jag köra på så spån och spint yr.