Nu går jag vidare

Det här är en bild jag fick syn på för ett tag sedan. Den tilltalar mig och har följt mig oavbrutet i tankarna sen dess.

(Jag har försökt spåra den som är upphov till bilden men jag hittar bara delningar och kopior. Skulle någon vara källan till bilden, berätta! Och jag kan förmedla det vidare.)

Ett tag nu har jag upplevt tillvaron lite jobbig. Det är ju inte alltid det blir som man tänkt. Och frågan är ju alltid; vilka krig är värda att utkämpa?

Då har de här fötterna verkligen fått mig att tänka positivt på att vilja lämna det jag inte kan, vill eller orkar fortsätta.

Så nu går jag vidare, hittar en ny väg. Och med den nyfikenhet jag besitter lär jag hitta en mängd spännande avstickare.
För att inte tala om alla små och stora pärlor som säkert ligger strödda utmed vägen.







Vad som hänt? Tja, om jag säger som så att campinglivet är över. Husvagnen hemdragen, tömd och klar för vinteruppställning innan den ska säljas fram på vårkanten.

Förtältsgolvet är upptaget, sågat i bitar och kluvet. Det kommer att värma oss flera gånger under kalla och kulna vinterkvällar.

Egentligen skulle kära maken använda hösten till att renovera sunkiga och mögelangripna duschar på campingen, men det blev inget av det. I stället tog vi itu med ett projekt som vi blängt snett på i tre år och planerat att genomföra till nästa vår.
Projekt uteplats. När vi flyttade hit fanns det antydan till en uteplats mellan huset och garaget. En ljuvligt solig plats. 

 Men igenvuxen. När jag började rycka i ogräset hittade jag både potatis, jordgubbsplantor och bärbuskar.

 Med gemensamma krafter tog vi itu med att röja.

 Därmed fick det duga så länge. Men vi var inte ett dugg nöjda. Plattorna av ölandssten vinglade hit och dit. Såg man inte upp var snubbelrisken stor. Det var många gånger tårna fick sig en smäll.

 Hösten 2012 var en bror här och hjälpte oss beskära fruktträd och då påbörjades arbetet med att sprätta upp plattorna och köra iväg dem. (En del av dem blev muren runt komposten) andra är lagda på strategiska platser i trädgården och resten ligger staplade och väntar på att fraktas bort.

 I sommar har det sett ut så här. Varken vacket, praktiskt eller ändamålsenligt.

 Sen kom den idoge brodern hit igen och grävde bort lite sand.

Så istället för duschrenovering satte vi igån på allvar. Ett billast virke. Käre maken har fått massor att göra!

Som den rörmokare han alltid varit bygger han inte ens altan utan rörtång. Eller så var det ett sätt att få hjälp att hålla när ingen annan fanns till hands.

Och snart var reglarna på plats








När de första plankorna var fastskruvade i reglarna var han verkligen värd att njuta kaffe i solskenet.

Lite knep och knåp för stuprör och entre. Men det blir bra.

Ett tusen fem hundra skruvar senare!

 Våren är alltid på väg, om inte annat så i tanken.

Nu har jag flera månader på mig att önska och planera. För till våren ska det planteras, möbleras och inredas.

Men till dess får jag säga som jag alltid gör i oktober:

 Det är en tröst att hösten är så vacker.