För hundrade gången

Som mamma har det väl hänt att man någon gång sagt: för hundrade gången ber jag.....

Men nu ska det förhoppningsvis inte handla om tjat utan att det här är mitt hundrade inlägg på den här bloggen.
Från början hade jag tänkt att det här inlägget skulle handla om att det är skönt att ta paus och se andra saker i sin vardag än de som har varit synnerligen närvarande under en tid. Men så vill det sig inte. När karusellen saktar farten och yrseln börjar avta ser man annat än det man tänkt och trott.

 För ett tag sedan visade jag en tulpanlök som växte i toppen på en annan tulpan. Båda överlevde och med lite hjälp fick värdtulpanen komma fram och visa upp sig också.

Det är väl egentligen bara lite kuriosa från min trädgård, men det är sådant som fångar blicken när tid ges att se vad som händer.





Instängd i min "pausbubbla" har jag haft fullt sjå att plantera, rensa, ansa, flytta om blad växter och naturligtvis klippt gräs (det växer som ogräs)




Allt tycks ta i för fullt för att växa och glädja med sina enastående förger

och former.







Tillsammans

Nyplanterat efter att alla höstanemoner blivit förpassade till annan plats.

Även inne har mina växter ansträngt sig för att blomma rikligt och somliga en extra omgång som julkaktusen. Den gick iblom för tredje gången sen i julas.
Porslinsblomman har mängder med blommor som får hela huset att dofta.




Lite svårt har jag att avgöra om det är trädgårdsarbetet eller om det är arbetet med campinglivet och de åtagandena som jag stuckit emellan med hela den här tiden då det var meningen att varva ner och njuta att "det värsta nog är över".



Jag borde glädjas åt alla vackra blommor och att vår trädgård hela tiden förändras och förbättras.
Jag borde glädjas åt att campingen är en ovärderlig oas för medlemmar och gäster.
Jag borde glädjas åt att jag lyckades sy klart det utlovade lapptäcket som skulle bli lotterivinst.
Jag borde glädjas åt att kära maken för var dag som går återhämtar sig. (Att han har utseendet emot sig och tolkas som mycket friskare och starkare än han är, är en helt annan historia.)
Jag borde glädjas åt sol och värme som jag längtat så efter.





Men så har det inte blivit. Allt har känts allt tyngre för varje dag. Allt som sägs eller görs får en sned tolkning i mina tankar. Kanske blev jag som tulpanen på bilden här ovanför. Instängd och oförmögen att blomma.
Men nu får jag hjälp. Någon speglar mig, mina känslor och mina reaktioner. Någon ställer frågor så jag kan se vad som är viktigt. Någon påpekar vilka rättigheter och skyldigheter jag har mot mig själv.
Det har lett fram till att jag nu tar time out från allt som inte är nödvändigt för mig och mina käraste.

Bilden här nedan är tagen vid Färskesjön i Blekinge och texten har jag hittat på facebook.
Strunt samma varför det blev som det blev, det är framåt som gäller.