Inspirerad

Visst var det några fina vinterdagar. Jag såg att solen sken och snön gnistrade. Soluppgångar som nästan fick en att tappa andan. Allt det fina fick jag titta på genom fönstren.

Oturligt nog råkade jag ut för ett av mina återkommande ryggbesvär. Då får jag hålla mig lugn. Varenda gång det händer tänker jag på hur det i min gröna ungdom talades om att "ryggbesvär, det drabbar bara långa personer". Så en så liten stumpa som jag var helt utom fara. Det var då, Nu vet jag mer.Jag klagar inte, men det gör ont.









Efter att ha försökt ta det lugnt och i stort sett bara gå runt i huset blir i alla fall jag rastlös. Då var det tur att kära maken har påbörjat ett nytt projekt. Naturligtvis är jag involverad men kan inte delta handgripligen.
Vi ska bygga om badrummet. Byta ut badkar mot dusch. (Vi blir ju äldre och att kliva i och ur badkaret kan bli problematiskt framöver när åldern tar ut sin rätt.)
Nåväl det ena drar med sig det andra. Medan renoveringen pågår måste vi ha en annan dusch och den ska placeras i tvättstugan som då måste göras om. Nu var det aktuellt att ta bort fundamentet som tvättmaskinen stått på. Till det behövdes en slagborrmaskin och det behövde vi alltså införskaffa.
SÅ.. det blev en tur till Karlskrona och när vi ändå var där fortsatte vi till svägerskan i Ronneby, Förutom god middag bjöd hon på jättegoda hembakade semlor. Gissa om jag blev inspirerad att göra det samma.
Glad i hågen satte jag igång. Glutenfritt förstås. Degen såg bra ut tills jag skulle göra bullar. Det gick inte. I stället fick jag kleta ut degen till en krans på plåten.

Det blir till att äta trekantiga semlor för kära maken.




I tisdags var det dags för vävstugan igen. Mattan växer, blir nog klar nästa vecka.
Lite höjdpunkt varje gång är ju fikastunden. Något rörde sig framför Gunvor. (Den suddiga figuren)




Aha en liten spindel. Den vävde tråd mellan tak och bord. Hos oss är alla som vill väva välkomna i mån av plats.

Jo, när jag ändå försökte baka semlor gjorde jag några av vanligt mjöl som jag ska bjuda mina vävkompisar på till fikat på fettisdagen.

Just nu verkar det som om vintern är över för den här gången. Regn och blåst, eller...

Försiktigt, försiktigt tog jag en promenad i dag för att kolla. Snödropparna börjar sticka upp och en och annan vilsekommen pensé nickar blygt.


När jag kom upp på andra sidan kyrkan upptäckte jag att solen visst ville titta fram.

Väl inne på skogsvägen kunde jag till och med känna solens värme i ryggen.

Och vårbäcken porlade.

Den här stubben har jag säkert sett många gånger förr, men idag tyckte jag den gav mig ett glatt tillrop för att jag faktiskt hade traskat tre kilometer.

En bit till och kyrktornet sticker upp bakom backkrönet. Då var det bara dryga kilometern kvar.