Risigt

Nu har dom dragit förbi, Svea, Egon och Rachel. Visst har de lämnat spår efter sig. Men å andra sidan brukar både väder, vind och andra händelser antingen sätta eller lämna spår.
Medan jag satt inne och hade det riktigt skönt med bok och brasa drog stormarna förbi. Trots att det föll en del snö i deras framfart drabbade det oss inte eftersom det smälte bort ganska fort.

Medan vindarna drog förbi passade jag också på att plocka bort julen. Julstjärnorna var, som vanligt hos mig, kortlivade. Därför blev det lite tomt när de var förpassade. Då passade det ju bra att köpa lite nya växter och hoppas att de ska trivas hos mig. Den ena ska vara en sort med snabbväxande rankor.

Igår var det förhållandevis riktigt fint väder. På nollan och molnskyar som lät ana att det finns en sol någonstans där bakom som kommer att bryta fram så småningom.
I valet mellan en promenad och att gå runt på tomten och städa bort spåren efter Svea, Egon och Rachel valde jag det senare. Det ser så illa ut med alla kvistar och grenar som ligger huller om buller över hela gräsmattan. Dryga timmen höll jag på och samlade upp det nedfallna. Det blev en bra rishög.
Tyvärr tog orken slut. Måste väl erkänna att jag också är lite risig mellan varven. Men så mycket ris var inte kvar utan det skulle bli till en lagom insats i dag.
Pyttsan!
Vaknade upp till en vintervit dag.

Före jul berättade jag om hur fel det blev när jag skulle ansa min gullranka. Det blev ju ett ganska tydligt spår på väggen av min fumlighet. Sen har jag gått och tittat på de kvarvarande grenarna och fundertat på om hela växten skulle förpassas till komposten och en ny planta skulle få inta väggen. Idag ändrade jag mig. Vid närmare titt på den får jag se hur två nya rankor börjar spira. Den nyinköpta plantan kan säkert få en annan plats i huset.

Med tanke på allt som händer, stort och smått, ont och gott, glatt och ledsamt är det helt klart; jag ska inte ge upp. Det finns alltid något jag kan göra och hoppet är alltid värt att ta i lite extra för.