Besökte kyrkan häromkvällen. Jag var ensam hemma eftersom kära maken var iväg på annat uppdrag.
Där bjöds in till musik i sommarkväll. Regnet öste ner när jag med paraply över huvudet linkade upp för kyrkbacken. Men det ändrades tills det var dags att ta sig hem igen.
För kvällens underhållning stod Tomas och Hanna ackompanjerade av Åsa, alla tre bor i vår by.
(Och riktiga profs är de.)
Framträdandet hade absolut inget med litania att göra. Det blev en helt fantastisk upplevelse!!
Väl hemma igen kunde jag inte släppa ordet. Litania låter ju så mycket vackrare än jämmer och klagan.
Antagligen hänger jag löst nu.
Men här kommer min litania. En klagovisa som jag hoppas låter som om den går i dur.
Det blev läkarbesök. Han föreslog artros och sjukgymnastik ett par månader dessutom värktabletter.
(Yes, klart återställd till höstens gympa börjar väl!!?)
Kolla in mitt intag av medikamenter. Varje dag en värktablett ordinerad av läkare. En kapsel med sånt som är bra för hår, hud och naglar ordinerat av mig själv liksom nypondragéerna som jag börjat med igen. (Slutade med den förra året då jg tyckte att jag var så rörlig och inte behövde äta sådant.) Den bruna fyrkanten? Jo kära maken läste i "flödet" att choklad var så nyttigt för all möjligt och skulle intas en liten bit varje dag till frukost. Eftersom jag gillar choklad anammade jag ordinationen direkt och mår alldeles förträffligt.
Med smärtstillande i kroppen har jag kunnat ta mig ut. Lite jobbigt men fullt möjligt.
Härligt.!!Blommorna lyser i dikeskanten
Och jag tänker; är det inte artros går det över. Är det artros blir det till att träna upp musklerna och ta en tablett när det blir eländigt.
Men hur det än går har jag ju kära maken, alltid redo att hjälpa och stötta när det behövs..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar