Nu är det länge sedan jag skrev något här. Tid är som vatten, det bara rinner iväg. Inte är det heller alltid jag har koll på vart den tar vägen. Det är så lätt att ryckas med och fylla dagarna med det som dyker upp. Det är nog en av orsakerna till det minskade flödet här. En annan orsak är troligen att det tar emot när det som strömmar fram kan vara svårt att hantera.
Både i tankar och på promenaden kan man följa ån både motströms till källan och medströms till utloppet. En och annan klarhet tycker jag mig fått.
Nåväl, vad har jag då sysslat med i mer än åtta månader?
Första tanken som slår mig är; jag har hållit mig undan. Hur jag än försöker kan jag inte komma från att pandemin har påverkat varje dag och varje aktivitet. Men för det mesta har det gått bra att hantera det hela. Hjälp och hopp har funnits tillgängligt hela tiden. Det var en stor sak att till slut få sina sprutor.
Fast ett par saker som hör ihop med pandemin var inte så roliga förstås. Det handlar om munskydd.
Dessa förbaskade tingestar!! Det började med att jag fick riktigt ont i axeln. Jag blev helt enkelt tvungen att uppsöka läkare. Vid besöket var det munskydd som gällde och lydig som jag är tog jag på mig detta otyg. Jumper av och på. Diagnos, recept och ut och ta av munskyddet. Efter ett tag upptäckte jag att saker och ting runt mig inte lät som de brukar. Aj då - en av mina hörapparater fanns inte på plats. Fick veta att den inte fanns i undersökningsrummet. De ville inte och jag fick inte kolla genom munskyddsavfallet. Jag är övertygad om att apparaten följde med munskyddet och ner i papperskorgen.
Ska man använda munskydd ska man ha hörapparat som inte fastnar i resåren.Det kostade en slant men nu är jag rätt rustad igen.
Vila vid denna källa....
Inget går upp mot att ta en promenad och låta tankar komma och gå. Idag gick jag ner till Grön källa.
Att stå där en stund, vila mot en trädstam och lyssna. Träden susar, vattnet porlar.
Kan väl konstatera att det är så här livet är. Ibland skiner solen och ibland skyms den av mörka moln. Då är det gott att ha vetskapen att molnen drar förbi, att alla oväder går över och sen får jag välja vad jag vill minnas; jag vet vad jag väljer.
Kära maken och jag firade guldbröllop för oss själva med champagne, fantastisk mat ( från
Att plocka blommor tillsammans med goda glada vänner var en fin upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar