Final

 Bartolomeus (24/8) är början på hösten enligt gammal hävd. Den dagen indikerar också lite av hur höstvädret blir. Här hos mig slog det till med ett extra soligt fyrverkeri. så jag ser fram mot en härlig höst!!

"Varje utgång är också en ingång" och
"Avslut och påbörjan är ett och samma" är två sentenser jag tagit till mig. Det är alltså dags att summera sommarens soliga dagar och längtansfullt se fram mot alla höstens aktiviteter och mysiga kvällar.
Kära maken och jag har mest funderat över reparationer och annat husfix i sommar. Det var inte förrän en bit in i augusti som vi tog oss iväg för att vidga våra vyer lite åtminstone. Trevliga resor, men de har bara legat som ouppackade bilder i mitt arkiv.
Men...
nu är det ju alltså höst och då ska man plocka lingon. säg något som är bättre för själen än att gå framåtlutad bland blåbärsris och lingontuvor.
Nej, jag rasar inte fram och rafsar av bären med en så kallad lingonplockare. Nej jag plockar varje klase för hand och njuter av det där lilla krispet som hörs eller rättare sagt känns är bären lossnar och rullar ner i handen. Medan händer och ögon sysslar med sitt kan hjärnan syssla med sitt.
Och vips!! Perspektivet på sommarens bildningsresor är klart!
(Och lingonen fick jag liksom på köpet)



Min syster och jag brukar försöka träffas med jämna mellanrum och göra något tillsammans. Vi har ju en hel del gemensamma intressen. Nu blev det Vadstena och Vadstenaakademins operaföreställning som var huvudnumret för resan. Men Vadstena är ju fullt av kultur så vi skulle nog hålla oss sysselsatta.
Föreställningen gavs på slottet och efter diverse biljettstrul, ösregn och bara ett paraply kom vi förväntansfulla in i slottssalen. Sång och musik att bli glad av.

klocka 22.30 finns det inte många matställen öppna i den staden kan jag meddela. Men COOP var öppet och där kunde vi inhandla vatten och baguetter till "nattamat" på hotellrummet.

 Nästa dag var vikt för vårt handarbetsintresse. Knypplade spetsar - ett helt museum!! Förutom alla fina spetsar var där många fotografier som vi studerade. Jag kunde riktigt se hur det ryckte i syrrans fingrar. Hon lärde sig knyppla redan som liten barnunge.Påfallande många nunnor verkar syssla med knyppling, så egentligen blev jag väl inte så förvånad när hon plötsligt sa: Jag skulle nog ha blivit nunna. Jojo!!!

Vadstena utan ett besök i klostermuseet går väl inte. En trappa upp stod en nunna som fick mig att tyst bara viska mina kommentarer till syrran. Innan jag upptäckte att det var en vaxdocka som stod där. Efter att ha gått runt, läst och begrundat besökte vi butiken i entrén. En mycket trevlig ung man där så jag dristade mig att fråga det jag undrat över medan vi gått runt. Varför ser nunnedräkten ut som den gör??Tyvärr svaret var bara att inte varför. Men vi hade ett långt intressant samtal om dok, burkor, hijab, niqab och allt vad de heter. Så nu kan jag inte låta bli att citera Jonas Gardell från hans borttagna facebook-inlägg.
Män vill tvinga kvinnor ta på sig kläder.
Män vill tvinga kvinnor ta av sig kläder.
Gemensam nämnare: Män vill tvinga kvinnor.






Det trevliga samtalet avslutades med att jag köpte en armring i industristål; Lotta design of Sweden. Självklart sms-ade jag direkt till kära maken och tackade för den fina gåva han just förärat mig.




Väl hemma igen blev det till att packa om för att kära maken och jag skulle ta en tur till Hälsingland.
Det är ganska långt. När vi åkt bra länge vill vi äta lite medhavd matsäck. Vi letade efter ett bra ställe att stanna på. Det blev som det brukar. Vi stannade bara till slut, åt vår mat och for vidare. Bara en km längre bort fanns den där jättefina rastplatsen, typiskt! Men det var lä och solen sken på oss där vi satt på stenen.

 Att besöka bror med sambo har ett inslag som kära maken och jag verkligen uppskattar. Varje gång tar de oss med till något ställe med en bra historia. Den här gången besåg vi ett numera nedlagt järnbruk.



Först lite allmän info innan guiden kommer.












Galtströms bruk
















Många moment och mycket slit.










Guidade visningar är verkligen lärorika och får en att tänka till. Allt deras slit var bidrag till att vi har det så bra som vi faktiskt har det. Jag blev helt betagen av restprodukten av järnframställningen. Slagget som man gjorde byggstenar av. Vackra!!!

Sen hände det som inte får ske. Med världens otur kastade kära maken in sin jacka i bagageutrymmet i sin bil. Bilnyckeln som låg i fickan slog mot något och bilen låstes. Reservnyckeln i Algutsboda och vi i Skärås.

Tur vi kunde ringa assistans. Stor bil med händiga gossar kom till vår undsättning. Men det är så att det finns ingen möjlighet att ta sig in käre makens bil utan nycklar. Bara om man slår ut en ruta.
Men med hjälp av luftkilar, ståltråd och samarbete lyckades de lirka fram jackan och trixa jackan rätt så de  kunde få ut nycklarna genom springan och SESAM öppna dig.

 Och nu ringlar sommaren bort.......