Mitt i mellan

Det har varit en alldeles fantastisk höst i år. Ett tag trodde jag, att jag med mina tankar kunde hålla kvar de ljuvliga dagarna och mota den här delen av hösten som jag inte är så förtjust i. Men som vanligt, tiden har sin gång och det är bara att hänga med. Om man inte får det man vill, får man vilja det man får. (Men att försöka sätta sig till lite motvärn är väl ok?)
Inte kan jag minnas att jag något år har lyckats skjuta invintringen av trädgården ända in i november. I stort sett samtidigt som magnolian fick sitt vinterskydd hände det.

 Hela naturen är full av tårar. Diset hänger tungt. Himlen är genomgrå och ser inte ut att kunna spricka upp. Men det vet jag ju att den gör, så småningom. Även om ett och annat oväder ska dra förbi.
Sist jag var i skogen såg jag en fin rotvälta som jag ville ha bild på. Då blev jag tvungen att gå från stigen. På väg mot det utvalda fotoobjektet fick jag syn på den här figuren.
Visst är det ett rakt budskap till mig; Ha lite tålamod. Just nu befinner du dig i en parentes. Några gråtrista dagar för att sedan uppskatta det som kommer efter.

 Det är inte bara vädret som är trist och bör vara inom parentes. Synd att klaga men jag har råkat få en förkylning eller vad det är. Känner mig ynklig. Ont överallt. Ingen lust att göra något över huvud taget.
Men tyck inte synd om mig!!

Det lär gå över, eller som HD Thoreau sagt; Det är hälsosamt att vara sjuk ibland.
Medan jag väntar på ny energi får jag väl ändå medge att de här fötterna som vinkar tack till mig från Seattle gör mig glad.

Brrrr... nu får det bli till att dricka hett honungsvatten och att svepa en varm filt om mig.
Kan tisteln hålla sig så grann medan vind och väder drar förbi får jag väl anstränga mig att göra lika dant.