Midsommar UPA

Vad gör man när man tar time out?

Ja, jag kallar det så, det här att jag har klivit åt sidan och inte gör allt det där som jag hade åtagit mig, tänkt att jag skulle göra och det som jag borde ta itu med. Ganska skönt att vifta bort alla ska och bör med ursäkten; jag orkar inte. I stället klipper jag gräs. Lite lagom oväsen och synbart resultat på direkten.

En dag före midsommar, när vädret var så där ljuvligt varmt och soligt, åkte käre maken och jag till Öland. Det var länge sedan vi var där senast.
Jag har men, inte käre maken, besökt Borgholm. Så det blev första stoppet med fika och turistpromenad. Därefter fortsatte vi norr ut, valde "kostigen" utmed östra kusten. Det var fantastiskt vackert. Det blev många stopp och mycket fotograferande.
Den här bilden får illustrera mig och min status nu. 

 Ingen sten är en för stor börda men försök ta allt på en gång....
Det går bara inte.





Väl hemma igen klippte jag gräset och pysslade om fågelbadet. Även skator, sädesärlor och flugsnappare ska ha det helgfint.

När vi flyttade hit till Algutsboda var en av de första saker jag tog itu med den långa pionrabatten. Då, för tre år sen, slogs pionerna med kirchkål. Inget annat fanns där. Nu är 95% av ogräset borta, pionerna blommar rikligt och har fått sällskap av annan ögonfägnad. Snart finns där växter med olika blomning så det alltid finns något vackert att titta på.

Men pionerna är sommarens huvudnummer. Allt eftersom de har blommat över pryder kronbladen komposten.

Och det blev midsommar. Visserligen lite kallare än dagarna före.
Båda våra barn var här hos oss. Dottern och jag passade på att gå en sväng. Utmed vägen slog en alldeles speciell doft mot oss. Smultron! Det är riktig sommar att plocka handen full och stoppa allt i munnen på en gång.








Hos oss har vi ju restriktioner. All mat ska vara väl tillagad. Sill, jordgubbar och andra liknande saker får vara tills vi vet att käre maken har återfått ett bra imunförsvar.
I midsommarveckan har kära maken tre bemärkelsedagar. Sonen tog på sig att laga en festmåltid.
Efter mycket stök och pyssel i köket serverade han oss en fantastisk måltid med anka.
Det var premiär för mig.



 Egentligen har jag lovat mig själv att aldrig fotografera mat och visa upp i olika sammanhang. Det är ju så mycket mer än synintrycket som gör måltiden. Men detta var gott kan jag lova. Och vilken sås!
Nog ska han få laga mat och bjuda mig/oss varje gång han korsar Atlanten och kommer hit.

 Mätt och belåten och glad att ha hela familjen samlad avnjuter jag till sist bordsdekorationen.

 Sen blir det till att klippa gräs igen.........