Ingenting?

Käre maken är på älgjakt och då är jag ganska ensam här hemma. När någon frågar mig vad jag gör i min ensamhet så blir svaret ingenting. Men om jag tänker efter är det nog inte helt riktigt. Lite ute blir det om än inte så mycket som jag skulle kunna. Solen har försökt tränga genom diset men den tar hela dagen på sig att få till en glipa. Men då sprakar det av färg.
Lika mycket av de vackra löven som finns i träden finns också på marken. Det prasslar mysigt när jag går.
Kom att tänka på ett minne från mitt första år i skolan då fröken frågade oss vilken årstid vi gillade bäst. Jag var nog den enda som svarade höst och jag har en bestämd känsla av att fröken fnös. Men höst var fantastisk där jag växte upp och parkerna krattades och lövhögarna växte.
Och det var tillåtet att hoppa och leka i högarna!


Men nu har jag väl ingen större lust att hoppa runt i lövhögarna. Jag går runt i huset och vattnar och plockar ett och annat visset blad istället.

Den här kraken borde antingen kastas eller klippas ner. Men det tar emot när alla spretiga grenar är fulla med blommor längst ut.

Till 35 knoppar räknade jag i morse. Från början var den en inflyttningspresent till syrran. Sen lyckades vi bryta sönder den i en annan flytt och jag fick ta över den.
Fyra flyttar och ett rejält spinnangrepp, men nu är den helt fantastisk.






Och när jag så kommer till fönstret där den här står då sugs blicken automatiskt ut genom fönstret till äppelträden där utanför.

Så när jag nu går här för mig själv och gör ingenting så känns det som om jag vadat i äpplen. Men nu får det vara nog. Ska bara göra några kiviksfrallor i morgon. Degen ska jäsa över natten först.

Tänk att man kan känna sig så nyttig och nöjd när man gör ingenting.