Jobbig vecka

Måndag, vaknar ensam hemma. Tittar ut och ser att min bil är täckt av ett hårt lager vit frost. I övrigt verkar det bli en fin och solig dag. Jag gör som jag brukar, tar det lugnt och njuter morgonfikat, kollar rubriker i nättidningar och ser efter vad som kommit in i mailboxen. Hoppsan, nu saknar jag kära maken. Strax dags att åka iväg till gympapasset och bilen fortfarande frostvit. (Jag är bortskämd med att alltid ha bilen skrapad och hyfsad varmkörd när jag ska iväg.) Nu blev det till att skrapa själv, inte så lätt när jag inte når hela rutan fån något håll. Till slut kom jag i alla fall iväg. Jag var nöjd med passet och det tror jag deltagarna också var.

Det blev tisdag, mitt ord att reflektera över var tidning. Korsordstidningar är vanligast hos oss, kära makens tidsfördriv mellan projekten. Emellanåt dyker det upp gratisexemplar av någon ortstidning i brevlådan. De är ganska roliga att bläddra i. Jag blir uppdaterad om sånt som kommer att hända på byn, men framför allt är det gott om bilder på folk som deltagit i det som hänt på byn,

Onsdag och jag slår nästa bakut. Mitt ord att hitta något att fotografer till är idol. På google får jag leta drygt fyra sidor innan jag ens kommer till förslag för synonymer. Nu kommer mina fördomar; alla de första sidorna handlade om ett TV-program som jag bara sett som förhandstrailer. Det verkar handla om att med en mick nästan inne i munnen göra någon form att gympapass. Där finner jag inget att föreviga. Ideal, avgud, ikon lockar mig inte heller. Filmstjärna och berömdhet känns inte som orsak att ha till idol. Skulle kunna vara förebild då. I ärlighetens namn är det svårt att peka ut någon. En är verkligen föredömlig i ett avseende och en annan i ett annat. Vi har väl alla våra bra och mindre bra förmågor. 
Därför bryter jag till viss del min utmaning. Bilden nedan är tagen av min syster när vi varit på loppis och jag hittat en matta jag vill ha. Bilden föreställer hur jag bar mig åt för att försöka få in mattan i bilens skidpåse. Med lite eftertanke kunde jag ju fällt baksätet. 

Idol eller inte; man får tro på sig själv, även om man saknar bevis.

Torsdagen bjuder inte på något ord utan blott och bart bokstaven E. Det är länsbokstaven för Östergötland. Jag är en djupt rotad östgöte. OK, numera är jag smålänning men varje gång jag reser norrut så känner jag när gränden till Östergötland korsas. 
Funderade ett tag på om jag skulle lägga en massa e-tillsats-fyllda godisbitar till ett E för att få mitt foto. Eller fotografera någon bok om undervisning som ju hittas under E på biblioteken. 

För andra gången denna vecka bryter jag min utmaning. Är hängig, ont i halsen och hostar. Kan inte ge mig ut med de symptomen. Därför håller jag mig stilla och letar i mitt bildarkiv i stället. Hittade ett arbete jag gjorde medan jag höll på med silversmide. Det är g och e. Min systers initialer. Men vänd dem lite och det kan se ut som två e. 

Här är min bild på hopp. Ny varje vecka. En lott som vi skrapar varannan ruta var. Ibland blir det en liten vinst som fyller på kontot för våra extravaganta nöjen.
Ingen vinst denna vecka men sängen kändes viktigare än vinst idag,

Det står kallt på listan för fotografering denna lördagsmorgon. Kallt är väl ett relativt begrepp. Totalt utmattad med feberfrossa, hosta, värk och bra snorig är det som att få en present när jag tittar ut. Så skönt att jag inte behöver gå ut idag. Dessutom ser väl alla hur vått och kallt det är.

Nåväl, sakta men säkert går de flesta influensor över. Känner mig allt lite klarare i huvudet idag. Tur det för mitt ord att ha relation till idag är transport. Jag tänker inte på stora tunga lastbilar då. Tanken faller på alla de transporter jag själv utför varenda dag. Redskapen till gympan t.ex. sker i en gammaldags "dramaten-vagn". Ska jag handla transporteras varorna hem i kassar eller klappbox. När jag ska till vävstugan eller biblioteket gäller lite finare tygkassar för transporten. Men bäst av allt är när jag själv ska transporteras (åka med). Då är det toppen att stoppa mer stickningen eller utflyktsfikat i en riktig kaffekorg. 

Nu känns det som om det är dags att uppsöka sängen igen. Men först; det är två dagars utmaning kvar. För tredje gången denna vecka gör jag inte som jag bestämde från början. Jag siar istället.
Orden är röd och ny.

Kan ju tänkas att det blir så här;
en, om än lite urvattnad, röd ny regering.

När det trasslar till sig.

Ibland trasslar det till sig. 

Utmaningen den här veckan startade med Godis.
Det började med att jag letade genom alla skåp och lådor i både köket och en del andra rum. Men inte så mycket som ett karamellomslag hittade jag. Hela dagen gick jag runt och muttrade och letade. (Kära maken log nog i smyg över mitt dilemma.) Nu bor vi ju inte så centralt så det bara är att kila iväg och köpa en tablettask eller så. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att sätta mig i bilen och köra en  dryg mil i det ärendet och så hem igen för att få en bild på godis. Visst är det fantastiskt! Alla problem har en lösning. Den kom fram mot kvällen när kära maken skulle brygga kvällskaffe och då konstaterade att det bara fanns ett kaffefilter kvar. Det är omöjligt att stå utan kaffefilter när morgonkaffet ska bryggas. Det var en orsak att sätta sig i bilen och åka till affären, och då kunde jag ju passa på och köpa lite godis när jag ändå var där.

På väg hem efter väl utfört uppdrag slog det mig plötsligt; godis måste väl inte vara snask!!!?
Väl hemma igen dukade jag upp det godis jag köpt och en massa annat godis som jag lyckligtvis alltid ser till att ha hemma.

Så blev det tisdag och ordet var Två. Ett litet enkelt ord som  inte ska kunna gå att trassla till ens i mina tankar. Det finns ju hur många saker som helst runt oss som är par; skor, strumpor, vantar, ögon, stickor...... Men måste det vara två lika? Eller kan det vara två som i P2 som jag lyssnar på varenda dag? Eller två som hör ihop som papper och penna? Eller som två som yin och yang? Kanske två olika som bara kan finnas tillsammans?

Till slut valde jag en av våra solcellslampor. En hållare och en kula. Vackra tillsammans på dagen och strålande när mörkret faller.

Rund var det ord jag fick att tampas med i onsdags. Jo nog kunde jag trassla in mig där också. Gick ut i trädgården för att fotografera ett klot. Det blev ett fint kort men med text blev det RUNT. Dilemma; samma ord men böjt liksom. Gillas det blev den dagens fundering som slutade med att jag vände tillbaka till gårdagens uppgift och fotograferade en rund glaskula.

Torsdagens ord Reflex kunde jag inte krångla till. Inte i betydelsen, men att verkställa. Trodde inte det var så svårt att få en fin bild på reflex.
Fram på kvällskvisten när jag var helt ledbruten efter att ha snavat och slagit mig ganska rejält hängde jag helt sonika upp en reflex på en kaxig figur och därmed fick det vara.

Fredagens ord var Tid.
Dåtid, nutid, framtid, otid, tidlös, i tid,
Det här var dagen då kära maken och jag skulle ut på galej. Bussresa, hotell, operett. Blev lite orolig då bussen dröjde. Ett missförstånd klarades upp då bussen kom. Vi var bokade att kliva på i Kalmar där väntade de och vi här i Emmaboda. Det ordnade sig. Det blev en på alla sätt trevlig resa, allt ordnat, bara att hänga med. 
När fredagen just skulle bli lördag tänker jag att tiden är dyrbar och att det gäller att slösa den på rätt saker - det som gör en glad.
Lördag = hemresedag. Bussen avgår först 13.00 efter en långdragen frukost var det bara tre timmar att slå ihjäl, eller fördriva eller använda till nya upplevelser av Malmö.

Dryck var det ord jag funderade på under hemresan. Gråväder och småregn lockade inte till resebilder. Letade i mina tankar efter ett bra motiv till ordet,  mindes sommaren 2018, då var det varmt. Bestämde mig för att leta fram en gammal bild till dagens ord. Jag satt i skuggan efter en lång varm dag och blev serverad ett glas kallt vatten. Världens bästa dryck.

Veckans sista ord är Vän.
Det är inte läge att fotografera en vän och visa här, vad skulle alla de andra tänka om mig då? (för jag tror i alla fall att jag har flera vänner) 
Ordboken får komma fram igen. Snabbt hittar jag 28 ord med anknytning till vän. Allt från vacker och söt till kollega och fan.
(Funderar medan jag fixar lunch och vinkar av kära maken som nu åker till Linköping för lite mer avancerad undersökning.) Tittar ut genom köksfönstret på alla små fåglar. De får symbolisera dagens ord. Rysligt dyra i drift, (all vänskap har ett pris) var och en av dem som sprätter frön omkring sig är en vän och sann vän.

Vänlighet är en gåva alla har råd att ge,

Trassel med ord och tankar är på gott och ont. Tar man sig tid att följa tråden och lösa upp knutarna, den ena efter den andra, känns det riktigt bra. Även om vi har ett ganska trådlöst samhälle så skulle jag tro att trassel-löst är en utopi. En del trassel löser upp sig självt bara man har tålamod att vänta, andra blir kvar eller ersätts av nya. På ett eller annat sätt har vi förmåga att fixa våra trassel.

Ord blir bild ger tanke

 Andra veckan med min utmaning. Ett par gånger denna vecka har jag frestats att göra det lätt för mig. Måndag: mobil. Mobil = telefon, eller mobil = rörlig. Måndag = gympa. Telefonen i byxficka på gympapasset. Men det är väl inget att visa. Så jag tänker till ännu ett varv. 

Mobiler hörde hemma i pysseltiden och den är definitivt över nu. Men jag har en mobil hängande i gardinstången. Den fick jag av en mycket pysslig grannfru när vi var nyinflyttade här i Algutsboda. Jag har flyttat runt på den och haft den på några olika ställen, vet inte var den passar bäst. Men eftersom Doris inte finns längre har jag lite svårt att bara lägga undan den.

Så blev det tisdag och ordet var snöre.
Här blir det ingen liten snörstump. Inget trampsnöre till vävstolen heller. De som känner mig väl förstår ju att jag plockar fram några presentsnören. Många krulliga snören det gillar jag. (ja,ja det är klart de ska sitta runt en present, helst från mig...)

Onsdag: tavla. 
Motsägelsefullt kan vara både bra och dåligt;
en riktig tavla (tanken på den får än i dag min kind att rodna) 
vacker som en tavla (en önskan som helt beror på betraktarens öga)
Tavlan som hänger i vår matsal har jag själv åstadkommit. Av en slump kanske, Jag var ute på en skogsväg och fotograferade ner i en vattenpöl med is. Enkelt men den tilltalar mig i alla fall.

Torsdag: gammal
Det hade varit lätt att ta en selfie med häng och rynkor som illustration, men det vore inte särskilt utmanande. Kom på bättre tankar när jag började baka. Brödet bakar jag i en gammal järngryta efter ett gammalt recept. Men varma tankar far genom huvudet är jag tar fram bakduken. AK står för Anna Karlsson, mormors mor. Kan tänka mig henne, någon gång när förra seklet var ungt, klippa upp en sockersäck. fålla och namna. Den är min nu!

Fredag: kläder
Undrar just hur många kvinnor som någon gång sagt: jag har inget att ta på mig. Det har jag också gjort. Men antagligen inte för att garderoben var tom. Snarare för att min kropp och plaggen inte kom så bra överens. Eller var det ögat som ville ha något annat. 
Nu är det inget problem längre. det finns alldeles för mycket i garderoberna som jag inte hinner med att använda. Min pensionärsuniform passar till de flesta tillfällen.

Lördag: nycklar

En gång i tiden avundades jag vaktmästare och andra personer som kunde gå omkring och skramla med stora nyckelknippor. Kanske en gen från vikingatiden när kvinnan vid giftermålet fick ansvar för familjens gemensamma inlåsta skatter. Kolla in bilden, där ligger min och kära makens nyckelringar. Lite olika men lika och jämlika 

Söndag: ett måste
Jag vet inte om jag gillar ordet måste. I tidningar, reklam och bloggar av allehanda slag kommer det ETT MÅSTE att ha, att se, att uppleva, att göra, att äta, att ha i väskan.......
Funderade LÄNGE på om det finns ett måste för mig. Måste känns som ett tvång. Jag vill, jag kan och jag gör av egen vilja inte för jag måste.
Men så kom tanken, jo det finns ett måste för mig!!

Ibland måste jag bara få stanna upp i förundran inför

en klunk vatten

en nypa luft

ett frö som gror

ett vänligt ord

Så kan man också se det.

 

November har börjat. Nu är det liksom ickeväder, varken färgsprakande höst som måste beskådas eller krispig vinter att andas in. Bara grått och rusk, så vilsamt. Blommorna har blommat över, inget kvar att skörda (jo lite brysselkål står kvar men den är tålig). Mornar och kvällar är mörka och lockar inte ut mig.

Nej men Jenny, så här kan du väl inte ha det?!!
Riktigt, det måste till något att pyssla med, något åtminstone lite utmanande. På nätet (där allt finns) hittade jag en kul sak. En lista med 30 ord att fotografera under november månad. För att lägga till lite mera bestämde jag mig för att varje vecka sammanfatta bilderna här i min blogg.

Kollade in listans första ord kvällen före första november, ordet var HÖST. Och jag förberedde mig på att fånga ett disigt och regnvått kalhygge. Vackert och dramatiskt - en fin början på uppgiften. 
Men ute skiner solen redan efter frukost. Lönnen är helt kal. Ingen stämningsbild på höst men vad kan bättre symbolisera hösten än mitt välfyllda komposthörn där aktiviteten är på högvarv för att förbereda nästa vår och sommarsäsong.

ORANGE 
Nu blev det knepigt värre. En timmas promenad med kameran i högsta hugg utan att se en enda sak att fota. I vanliga fall dras min blick till något som jag fotograferar och sedan lägger till ord. Nu ska det vara tvärt om. Trodde ett tag att jag skulle gå bet. Dagen slutade med att jag goglade. (Orange kombinerar den röda intensiteten med den gula glädjen, dessutom signalerar färgen en mängd positiva egenskaper såsom  aktiv, karismatisk, kompetent, kreativ, emotionell, energisk, exotisk, explosiv, flexibel, rolig, god, glad, frisk, humoristisk, oberoende, motiverande, provocerande, säker , sällskaplig, stimulerande, framgångsrik, tropisk, pulserande, välkomnande, vild...)
Efter att ha letat en del hittade jag några saker i gömmorna som jag faktiskt gillar.

LJUS
Den här dagen skulle nog klaras lätt. Solen, månen, stearinljus och lampor av alla möjliga slag har jag fångat på bild genom åren. Funderade på smidesljusstaken och ett vackert ljus med låga. Efter lite funderingar kändes det lite för enkelt. Ljus är så mycket mer. Inget ljus utan mörker eller tvärt om. Båda behövs. Att ha ljuset till följeslagare tror jag kan ha sina fördelar. Att se verkligheten som den är, acceptera att somligt kan jag och somligt kan jag inte. Att välja att se de strimmor av ljus som finns i mörkret. Att följa dessa strimmor med fast blick och rak rygg tills mörkret skingras.

KÄRLEK
Med en titt i mitt bildarkiv kunde jag konstatera att det fans många bilder på hjärtformationer från naturen. Snabbt kom jag fram till att det inte ska vara ett hjärta på fotot denna dag. Kommer att tänka på Nasse som frågar Nalle Phu hur man stavar till kärlek och han svarar: Du stavar det inte. Du känner det.

Det blev till att fundera över på skogspromenaden.

 Istället för att leta motiv gjorde jag som vanligt, lät blicken svepa runt och låta sig fångas. 
Och där! Nästan osynligt men mitt öga anar ett mönster eller en känsla uttryckt i den skrovliga barken.

Nu råkar det vara så att den dag då ordet Kärlek skulle illustreras var den dag då det var exakt 60 år sedan kära maken och jag träffades för första gången. Därför kan jag inte låta bli att plocka fram en av mina favoritbilder, taget av en journalist som hittade oss två i ett björnbärssnår utmed blekingekusten för några år sedan.
Fotot förmedlar min bild av kärlek: Att alltid i alla skeden med glädje ge till och te emot av varandra,

LÖV
Glad i hågen gick jag ut för att se om det möjligen fanns något litet färggrant att fånga på bild. Jo då en och annan buske lyste lite rött. Men har buskar löv? 
Nu har jag läst på. På den här bilden finns bara löv, inga blad.

ALLHELGONSDAG
Det är lite av tradition att ha Alsboafton här. Det är en kväll när konstnärer och hantverkare i vår del av kommunen har öppet hus och dessutom är det andra aktiviteter som vi kan fara runt på. Överallt där "spöket" finns , finns det något att se eller göra. Till och med vi i vävstugan har öppet och gläds åt att få visa upp vad vi gör. (Och vi blir så glada när vi får beröm.)

Det var både mörkt och regnigt när jag gick upp till kyrkan. Det är så stämningsfullt med alla ljusen,

NÄRBILD har jag jobbat med idag. 

Mina första tankar var naturligtvis att fotografera något mycket nära, (ståndare och pistiller på blommor eller ögat på en koltrast) Men så blir det inte när tankarna får stöta och blöta en stund. Det kan ju vara en bild på något som har med nära att göra. Nära och kära t.ex. Tyvärr är barnen på avstånd så jag kan inte jaga dem med kameran och kära maken är så ofta på bild så det får bli en annan tolkning. 

Ända sedan vi flyttade hit till Algutsboda har jag gått och tittat på tavlor som en dam broderar. I går köpte jag äntligen en. Den tål att närgånget beskåda. 

Det blev en våt skogspromenad. I regnet letade jag "när-"ord. Närstående, närhet, närbelägen och fler liknande hamnade på bild tills jag hittade närkontakt.

Att komma i kontakt med sitt sanna jag måste vara ens första prioritet.