Några dagar före jul

Det är inte varje dag som solen lyser upp tillvaron nu. Men det händer. En liten stund målar den himlen i vackra färger innan den åter försvinner in bakom molnen. 

Ibland har jag tur och lyckas fånga den solglimt som dagen bjuder. Känns som december hittills varit rysligt mörk.
Efter alla dessa år borde det inte vara en överraskning att mörkret smyger sig på och stannar i stort sett hela dagen.
Men det är nog så; mörker och halka kommer som överraskning varje år.
Sen hjälper det inte att man förberett sig redan för ett par månader sen genom att tycka det är så mysigt när man får tända ljus och mysa.

Den här tomten bodde i vårt hus när vi flyttade in. Den får stå framme året runt. Det är ju så med "riktiga" tomtar att de finns där hela tiden men man lägger inte märke till dem. Inte förrän det lackar mot jul.
Lite jobbigt är det att i media ständigt överösas av goda råd för att slippa julstressen och massor av tips på att göra för att skapa mysig jul. För att inte tala om hur man ska springa runt och köpa julklappar av alla de slag.

Av gammal vana brukar jag göra en "att-göra-kalender" inför jul. Det var bra på den tiden jag var yrkesverksam. Nu hinner jag med allt ändå. (Och ett litet avslöjande; jag sparar en hel del julförberedelser till sista veckan för att få känna på att det är mycket att göra inför den stundande helgen)

För att riktigt säkra känslan av att ha fullt upp har vi dragit igång projekt klä-om-gungstolen. Nu är den isärtagen, putsad och färdig att få det nya tyget.

Och samtidigt smiter jag emellan med världens godaste glutenfria vörtbröd. Det är dottern som mixtrat och provat sig fram till detta fantastiska bröd. Det är roligt att lyckas och det gör man varje gång med det här brödet.

Flera bekännelser; varje år (som de säger här i Småland) syter jag för att hänga alla kulor. Det är en tradition som blev till när vi på grund av allergi inte kunde ha gran inne.I stället började jag hänga upp alla kulor i ett fönster. Först ska de nålas upp i gardinen och efter några veckor ska de ner i sina kartonger igen. Ett pilljobb som jag kommenterar ofta och mycket, men sen gör jag det i alla fall. Det är ju tradition!!

Och Lucia ska fram. I år njöt jag av Luciatåget i Algutsboda kyrka. Kyrkokören hjälpte barnen med sången. Finstämt. Bland Lucias tärnor såg jag något som fick mitt hjärta att svälla av glädje. En tärna med sjal. Lika fint med glitter runt sjalen som runt håret. Fantastiskt när vi med olika tro får och kan delta i varandras traditioner!

 Med bara några dagars förberedelser kvar är det granarnas tur. Kan man inte ha riktig gran inne får det bli ett substitut. En ny gran varje år ska det vara. Ibland fula så vi skrattar åt dem och ibland riktiga konstverk. Tillsammans bildar de en mångfaldens vackra skog.

Jaa, då är det väl nästan bara städningen kvar innan barnen kommer på efterlängtat besök och

firar jul med oss

Visst vet jag, underbart är kort. 

Men även när julhelgen är över blir alla saker och minnen kvar en liten tid till. 

En tid fylld av ro och inre lugn. Jag lovar ingen stress före, under eller efter jul. 

Bara förväntan och glädje.

GOD JUL